PSYKISKT VÅLD I NÄRA RELATIONER: DET SOM INTE SYNS BEHÖVER OCKSÅ TAS PÅ ALLVAR

NÄR OMTANKE BLIR KONTROLL

En relation ska ge utrymme att vara sig själv. Brås nya rapport påminner om varför samtalet om våld också måste handla om kontroll, kränkningar och tillgång till stöd.

När vi pratar om våld i nära relationer behöver vi också prata om det som inte lämnar synliga skador. I Brottsförebyggande rådets nya kartläggning är psykiskt våld den vanligaste formen av självrapporterad utsatthet. Kränkningar och förödmjukelser är de vanligaste formerna av psykiskt våld, följt av kontrollerande beteende. Rapporten publicerades den 12 november 2026 och gäller erfarenheter under 2025. [1]

Att frivilligt berätta var man är eller dela sin plats med någon kan vara ett eget val. Att känna sig tvungen att redovisa sina rörelser är något annat. När vi talar om trygghet behöver självbestämmande därför finnas med: vem bestämmer vad som delas, och finns friheten att säga nej?

Brås undersökning räknar bland annat kontrollerande beteende, digitalt våld, hot och trakasserier till psykiskt våld. Begreppet är bredare än en juridisk brottsrubricering, vilket innebär att alla erfarenheter som fångas i enkäten inte automatiskt utgör brott. [2]

Det är en viktig skillnad för hur statistiken ska förstås. Samtidigt bör en persons möjlighet att bli lyssnad på inte bero på om hon redan kan sätta en juridisk etikett på det hon upplever.

POLISANMÄLNINGAR VISAR INTE HELA BILDEN

Bland dem som uppger att de utsattes för någon form av våld i en nära relation under 2025 säger 3,0 procent att minst en av årets händelser polisanmäldes. Det är en andel av de utsatta personerna, inte av samtliga händelser. [1]

En utebliven polisanmälan får aldrig bli ett skäl att avfärda någon som berättar. Samtalet behöver kunna börja med personens egen upplevelse, utan krav på en färdig förklaring eller ett beslut om nästa steg.

STÖD SKA INTE VARA ÄNNU ETT ANSVAR ATT BÄRA ENSAM

För Spher hör stöd mellan kvinnor ihop med möjligheten att bli bemött med respekt. Vår utgångspunkt är att kvinnor ska ha utrymme att skapa relationer på sina egna villkor och prata om sina liv utan att behöva försvara sina gränser.

Kontakt med andra ersätter inte professionellt stöd. Vården, socialtjänsten och stödverksamheter har viktiga roller, och ansvaret för våldet ligger alltid hos den som utövar det.

Den som berättar ska inte behöva övertyga om att situationen är ”tillräckligt allvarlig” för att förtjäna ett respektfullt bemötande.

HÄR FINNS STÖD I SVERIGE

I Sverige erbjuder Kvinnofridslinjen stöd på 116 016, dygnet runt. Samtalet är gratis och du kan vara anonym. Även närstående kan ringa för råd och stöd. Vid akut fara i Sverige, ring 112. [3]

OM UNDERLAGET

Rapporten bygger på ett särskilt frågeavsnitt i NTU 2026 för Sveriges befolkning 16–84 år. Den ordinarie undersökningen hade 64 475 svarande och en designviktad svarsfrekvens på 35,0 procent. Resultaten är självrapporterade uppskattningar och ska tolkas med hänsyn till bortfall. Brå betonar att två jämförbara mätningar ännu inte räcker för att fastställa en trend. [2]

Artikeln har tagits fram med AI-stöd och kontrollerats mot originalkällorna nedan. Den AI-genererade redaktionella bilden föreställer inte verkliga personer eller en faktisk händelse.